Usch, mattes lilla kissemiss har fått somna in. Det var i måndags när vi hade rakat honom, som vi verkligen så hur smal å skran han var. Men han åt med god aptit, vi har alltid sagt, att får han ont, då är det inget att välja på. Hur som haver, på onsdagen så började han halta och sen när jag kände efter ryggraden på honom så morrade han när jag tog honom bak vid svansen. Så då tog vi det frutansvärda beslutet att ringa till vetrinär Marika å boka tid. Så på torsdagen 17:30 skulle vi få vara där. 

Jag var ner å jobbade i 3 timmar, sen kom Susan å tog mina sista timmar så jag kunde får vara med å säja hej då till Tussen. När vi kom tilll Marika så tog vi ur honom ur buren, å han drog i gång å kurrade som bara han kunde göra. Satt hos husse å var supergo. Han var så lugn när jag hade honom i knät å även när vi kom in till Marika å han fick sprutan, så han fick somna in hos mej, tät in till bröstet. Han somnade mycket fortare än vad Frank gjorde, Tussen skulle ha fyllt 17 år i år. Så i nästan 17 underbara år fick vi äran att vara hans husse å matte. Så nu ligger Tussen utanför sovrummet, så vi har honom nära ändå.

Sista kortet på Tussen....

Men nu leker Frank å Tussen å har det hur bra som helst, å dom har ett vakande öga över oss.

Älskade Frank   

Älskade Tussen